idakristina

Hur fan kunde det bli såhär, jag skulle inte bara försökt stoppa undan det förut. Allt ramlar alltid ut förr eller senare. FAN! Varför gör jag jämt såhär? Jag vet att det aldrig slutar bra då, men ändå är det samma sak varje gång. Vaaarför? Antar att jag inte vet hur jag ska hantera det och därför försöker att bara glömma det för en stund. Men nu har jag varit här några gånger och måste väl kunna inse att det inte funkar att göra så! Varför kan jag inte bara vara ärlig mot mig själv? Det är ju inte alls konstigt att jag fortfarande tyckte om dig, att jag ville att du skulle tycka om mig, att jag ville att det skulle funka, att jag inte ville att du skulle träffa någon annan på en gång. Varför kan jag inte bara svälja min jävla stolthet och erkänna att jag inte har någon jävla AV/PÅ knapp. Och att det faktiskt är okej, att det inte är något fel på mig bara för att jag inte glömde dig i samma sekund du sa att det nog inte var någon idé. Tänk om jag kunde insett det då så skulle det inte vara så svårt nu. Då skulle jag förmodligen inte alls tänka på dig på samma sätt nu. Och nej, allt dethär betyder inte att jag vill ha tillbaka dig nu. Jag vill bara kunna gå vidare med mig själv och sluta tänka på dig. Förstår faktiskt inte ens varför det ska vara så svårt.