idakristina

Vissa dagar är värre än andra. Det har känts riktigt bra nu några dagar, bättre och bättre. MEN idag käns det usch och fy och blä. Gissar på att det har att göra med helgen och att jag inte riktigt vet vad som hände. Vad vi pratade om. Vad jag sa. Och jag kommer nog inte få veta och det gnager så hårt i mig. GALEN BLIR JAG! Jag trivs rätt bra med hur det är nu mellan oss men jag vill ändå att vi ska kunna prata. Hatar dendär dumma tystnaden. Vet inte var jag har dej. Vet inte heller om det är just denna gång vi inte kommer höras mer. För trots allt vill jag ha dig som min vän. Fast jag undrar egentligen varför?